”Vi ringer upp dig omkring klockan far åt helvete”

Har du någonsin försökt ringa en svensk myndighet, eller ett större företag? Som större företag räknas random vårdcentral, för principen är den samma.

Samtalet börjar med att de ska berätta att samtalet spelas in (telefonens motsvarighet till webbsidornas cookies), hur din persondata används och att om det är livshotande så lägg på och ring 112. Det kan också vara något om att du kan bli uppringd för en undersökning efteråt om vad du tyckte om den obefintliga service de gav eller annan random information.

Nästa fas i samtalet är att du ska trycka på alla siffror på telefonen tills du slitit ut tryckknapparna. I alla fall om du har en gammal telefon med tryckknappar. Ibland undrar jag om det var därför de uppfann touch-skärmarna, för att man slet ut tryckknapparna vid dessa frustrerande samtal. Du ska uppge personnummer, identifiera dig med bank-ID välja vilken avdelning du ska prata med och så vidare. Det är bara att hoppas att du har högtalare eller headset för det är svårt att knappa på luren medan du håller den mot örat. Det måste du tänka på innan du ringer och tror att telefonsamtal är för att prata med någon.

Om du väljer att vänta kvar de fem minuter som väntetiden förväntas ta så förbered dig på minst 45 minuters väntan. Sist ångrade att jag inte valde att bli uppringd när så erbjöds under någon av de första tio minuterna med ”den uppskattade väntetiden är en minut”, men då kände jag att jag redan väntat över 30 minuter så en minut till kan jag vänta eftersom man aldrig vet när man blir uppringd även om man är nästa på tur eller de säger att de ringer omkring klockan far åt helvete.

När man är färdig och har accepterat att bli uppringd ett visst klockslag, bekräftat telefonnummer och så vidare så ska man lägga på luren och vänta.

Den som uppfunnit det här systemet har aldrig hört talas om back-to-back-möten, dvs när man har en hel dag av möten och jagar någon minut för att kunna ringa det där samtalet, eller att man gör det medan man med andra örat lyssnar på en mindre intressant del av något möte som ej kräver kamera. För att kunna bli uppringd försöker man välja en dag utan för många möten, hitta en tid som ska passa och så vidare.

När det då närmar sig tiden man ska bli uppringd på så händer det ibland att telefonen ringer, ibland är det till och med den man väntar på, men ofta inte, och då kommer ångesten. Trots samtal-väntar, har jag missat samtalet? Man fortsätter att vänta, inser att den timme man inte har möte på börjar gå mot sitt slut och man måste hinna med en snabb biologisk paus innan man kliver in i nästa möte. I medelåldern kan man inte alltid vänta åtta timmar, särskilt inte efter de koppar kaffe man tagit i väntan på det samtal som ännu inte kommit. Men precis när man står (eller sitter) och lättar på trycket så ringer det. Då jävlar blir det bråttom. Då gäller det att avbryta, hänga in den och svara innan samtalet försvinner efter tredje signalen. Om man mot förmodan lyckas så har man två minuter kvar att gå igenom sitt ärende innan nästa möte. För missar man samtalet så får det bli i morgon, eftersom telefontiden förmodligen är slut för den interaktiva telefonsvararen, vilket de dock inte kan upplysa om förrän innan du har identifierat dig med bank-ID.

Att tvätta händerna efter toalettbesöket får bli när man har tid, det är bara att hoppas att man tvättade sig själv tidigare och inta har pissat på fingrarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...